kampenomlycka

Skaffade den här bloggen för att kunna skriva om mitt liv med min sambo samt vårat egmensama barn utan att någon ska veta vilka vi är. Min sambo är ganska ny här i Sverige och vi har ett gemensamt barn tillsammans som han inte bryr sig om riktigt. H*n har problem med sin mage och jag har varit tvungen att åka till sjukhuset med h*n. Men barnets pappa bryr sig inte utan låter mig åka själv medans pappan är ute och umgås med sin släckt och vänner. Blir så arg och ledsen på samma gång men de hjälper inte att jag säger något för då blir han bara arg och då blir de bråk och tjaffs vilket jag ej orkar med. Men jag orkar inte heller ha det så här längre vet liksom inte riktigt va jag ska göra eller ta mig till. Pappan är väldigt gullig mot barnet i några dagar sedan vänder det och han slutar bry sig, tar inte i barnet utan ropar på mig när h*n gråter. Jag kan ge ett exempel, jag var på sjukhuset med barnet och ahn gick till stan för att vi skulle utfärda ärenden åt honom efter att jag varit på sjukhuset men det tog längre tid än va jag hade trott och jag sa till han att jag ringer dig när vi är klara eftersom han inte följer med oss i vanlig ordning men han gick till stan iallafall och vart väldigt upprörd och arg för att han fick vänta på oss sedam när vi hade gjort hans ärenden så åkte jag hem med barnet men inte pappan utan han var med sin släckt och vänner kommer hem säger inte hej ens utan VAR ÄR MINA SHORTS? Byter om och går ut igen onnan han går frågar jag kommer du hem direkt efter att du har spelat fotboll? Ja såklart vad ska jag annars göra får jag till svar. 5 timmar senare kommer han hem säger inte ett ord till varken mig eller barnet. Jag säger till honom du har varit hos en av dina vänner. Nej de har jag ej svara han då säger jag ljug inte för mig det har du visst de. Ja och om jag ljuger va har du med de att göra? Sedan går han in i duschen och går och lägger sig utan att säga ett ord. Jag går då in i sovrummet och frågar honom är du sann eller? Vadå jag är trött och vill sova. Men snälla någon ska det vara så här? Jag behöver med sova de är ju jag som är uppe på nätterna med vårat barn, jag sov suttit på sjukhuset idag igen och inte han. Han sover hela dagarna fram till 5-6 på kvällarna går upp duschar går till sin släckt och vänner kommer hem efter 6-7 timmar durschar och så här är det varenda jädra dag. Jag orkar snart inte mer. Jag har sagt till honom att han måste skärpa sig annars får han flytta för jag orkar inte ha det så här, då får jag till svar DU KAN INTE SÄGA SÅ. Jag har rätt att bo här. Och när vi bråkar så hotar han med att ta barnet och sticka till sitt hemland vilket han absolut inte får eller kan för jag har ensamvårdnad då svarar han bara de skiter jag i. Snälla någon jag orkar inte mer vill inte leva så här. Och sen rätt va de är så är han ur gullig i några dagar sedan är det samma visa igen. Orkar inte längre.

Tack för att ni läste lämna gärna en kommentar om hur ni hade gjort eller sagt för att få den lyckliga familjen ni alltid drömmt om!